it's not the fall that hurts, it's when you hit the ground

Vad gör man när inget känns som förut och man inser att man inte kan gå tillbaka.
När allt håller på att förstöras och man kämpar för att inte drunkna i ett hav förvirring, ensamhet och bråk.

Jag har fått lära mig att man ska gå när det är jobbigare att stanna än att gå vidare och glömma.
Men vad gör man om man inte vet?
Stannar man tills allt gått åt helvete eller går man och 5 minuter senare ångrar att man gick?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0