Would you even know my name if i were standing in front of you?

Ja jag sitter och deppar nu. men jag vet inte hur jag ska göra.
Jag vill åka och se dig men en fråga ekar i mitt huvud.

kommer du kunna höra allt det där som jag vill säga dig? kommer du att förstå meningen i orden jag säger?
Kommer du ens att märka att jag är där?

Det gör så ont i mig att du inte fick en chans.
Jag minns dig! Din livsglädje har jag inte sett i många andra.
JA du hade det sjukt svårt det fick jag veta när jag blev äldre men du lurade mig ett bra tag.
Och du ville inte bli som dom, du ville ha en väg ut. Du skämdes över det sättet du levde på.
Du hade inget att skämmas för, jag dömde dig aldrig för jag visste att du skulle komma ifrån allt de där.
Du var så mycket smartare än dem!

Men sen tog du ett jävligt dumt beslut, du ville kanske vara cool eller så hade du inget val.
Men det får du nu betala resten av ditt liv för.

Jag önskar att vi kunde dela på smärtan.
Att jag kunde ta något från dig så att i alla fall kunde prata med mig!

Det känns som en dröm. det kan inte vara sant. Du va så levande.
Jag önskar att du i alla fall fick en chans att kämpa. Att det i alla fall kunde finnas en chans för dig att kunna gå, prata och röra dig normalt. för om det ens fanns en liten chans så vet jag att du hade klarat det. Du är den starkaste personen jag vet. Om det finns någon som hade klarat det så är det du.


Jag önskar bara att du hade fått en chans. Bara en..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0