som något vackert som tappat sin glans

Varför ska vissa saker dra fram hemska minnen?
Jag är ju egentligen lycklig med mina beslut!

Problemt är väl att jag alltid lägger mina känslor i en låda och stänger lådan, precis som om ingenting har hänt!
Allt började med Mormor, förträngde det och det hade aldrig hänt. Sen Rasmus, han har fortfarande bara bytt skola enligt mig, nu Andreas, vi tappade bara kontakten.
Jag vet att det är fel och att det inte löser ett piss. Men det är så min mur fungerar. Om kännslorna inte kan komma innanför muren så kan dem heller inte skada mig!

Men sen kommer filmer, sånger och bilder som får en att minnas och riva muren.
Jag hatar att jag är för svag för att ta tag i saker.
Jag önskar att jag var stark nog att hälsa på dig. Att lägga blommer vid din grav. Att sjunga en sång till din ära!

Jag skulle vilja skriva dem där orden som beskriver exakt hur det känns. Hur det känns att minste någon.
Någon man nu i efterhand känner att man fick för lite tid med. Hur man är rädd att tiden ska rinna ut för snabbt. Att man nu stressar med allt för man är rädd att man inte ska hinna med det annars.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0